Sometimes is life like a small box and you get out of it
När allt strider emot än, när allt känns bara blä och man är negativ och grining mot allt och alla. Då vill man bara försvinna för ett tag, ut ur den lilla bubblan man hamnat och bara vara borta ett tag för att sedan komma tillbaka och kunna njuta av allt det fina man har egentligen. Man klarar helt enkelt inte av att njuta av det man har, kanske för att man har alldeles för mycket även om stundvis kan det kännas som allt för lite.
Du får en röd ros, du blir lycklig, rosen vissnar och dör och du gör det ihop med det. Du njöt men njutningen försvann lika snabbt som den kom, man har alltså kanske inte uppskattat det lika mycket som man borde. Men vad vet jag? Inte är jag någon forskare i människors beteende och tänkande...
Kanske är man bara rentav väldigt trött på allt för tillfället och vill ha lite nytt, där kommer det igen. Man uppskattar inte det man har ibland. Tror inte jag är ensam om att vara dålig på att inbland uppskatta det man har mer än vad man gör!
Depp, depp men får la bli dags för pepp, pepp!
