niinap

Fick höra en sak som gjorde mig fruktansvärt upprörd! Hur kan man göra sådana saker tillbaka, vara så jävla tyken när man själv är minst lika utsatt, när man själv vet vilken smärta det är. Hur ont det gör i hjärtat, själen och vad mycket man ångrar att man ens finns där.
Jag blir så trött på skiten, när folk tror sig vara något folk är taskiga eller ignorerar dem och sen beter de sig som svin själva när de vet exakt hur det är....finns inte ord för hur det där med mobbning irriterar mig. Låt fan personen vara och beté er som människor, vi är inte djur som käkar varandra, meningen är ju att vi ska ta hand om varandra. Alla är lika värda, spelar ingen roll vilken läggning eller hudfärg, vi är alla människor!

Där kom kvällens avreagering från min sida!

Nej nu ska jag njuta av att det är LOV och JUL!

GOD JUL!

Mums, juldoft i mitt rum nejlikeapelsin!

Till Alinne:
Du är en person som kan beskrivas under många kategorier, men du är ta mig fan heeelt underbar! Utan dig hade min dag varit så mycket tråkigare, utan dig hade jag aldrig fått dessa konstiga bilderna i huvudet. Så en liten jul hälsning till dig och ett stort TACK, ett tack för att du finns där och för att jag fått bli din vän!

Jag har klagat på att det itne finns någon julstämning hos mig och om jag tittar ut känns det som vilken dag i november som helst men om jag tittar runt hemma så börjar jag känna mer stämning, pappa har ockuperat köket hela dagen och lagat massa julmat (mums), mamma har sin årliga julstädning och därmed julstressen, traditionell men lite tuff! Så stämningen kommer nog mer och mer, julklappshögen fylls på lite hela tiden under granen och jag blir mer och mer nyfiken på vad jag ska få! Så nog börjar julen komma till mig nu.


                                                                                   

Hmm.... Det är väl så det ska låta inför julen. Men tyvärr det där med julstämning går fortfarande lite trögt för mig, men med mina tjejer igår blev det helt underbart. Ni är helt underbara, skrattar så man gråter när jag är med er varje gång, så underbart helt enkelt. Med er är det alltid helt underbart!

Igår fick jag nog ett ryck jag tog tag i mitt hår och klippte, poff sa det och nu har jag lugg. Lugg har jag inte haft på 2 år nu och denna gången blev det en annan typ av lugg. Jag har inte riktigt vant mig och det har inte mina föräldrar heller gjort, varje gång de ser mig får jag höra orden "jag känner inte igen dig". Känns ju lite konstigt att ens föräldrar inte ens känner igen än.

Men något som är underbart med julen är lovet. Jag njuter för varje ledig dag jag får, helt underbart. Slippa stressa eller något bara njuta av det som händer nu och slippa tänka på det som antagligen kommer hända.

Mmmm....jullov och sommarlov i mitt hjärta!

Åh nu har jag nog börjar närma mig någon typ av julstämning och det inte på grund av vädret, för vädret är något jag inte ens vill diskutera, regn. Utan jag köpte julklappar idag, med träningsverk i hela kroppen och luvan som gömde ansiktet började jag min jakt efter julklappar. Från början trodde jag att jag skulle behöva komma hem tomhänt, men icke sa nicke, efter ett antal varv hit och dit i affärerna började min inspiration komma och alla klapparna blev köpta förutom en. Jag känner mig helnöjd.
   När jag väl satte mig på bussen och kände efter hur trött och hungrig jag var, var det inte lika roligt längre. Jag har kommit fram till att handla julklappar är nog värre än att springa ett marathon speciellt när man har träningsverk och det är så mycket folk att man får ta hjälp av armbågarna för att komma framåt.
   Men ska inte klaga så mycket, nu har jag fått gjort det som tar mest tid och jag är nöjd med mig själv. Trött, glad och belåten. Och när jag kom hem hade det dimpt ner hela två underbara modetidningar i brevlådan. Mums, så nu väntar sängen med god läsning och några härliga timmars sömn.

att begäret efter att få och ha något kan vara så stort
att vilja att man verkligen måste få det kan ta över
att begäret efter något kan gå över till beroende
att viljan och begäret kan bli någons närmasta vänner men samtidigt värsta fiender

Vet inte hur jag ska se mig själv glad, ledsen, deppig, framåt, besviken, lycklig, lättad?
Jag föredrar nog den glada och lättade. Det där med att vara glad har väl kommit och gått under de senaste veckorna. Men nu är jag glad, glad och lättad för att skolan går bra och den slutar snart för ett inte jättelångt men ett uppehåll i alla fall, vilket ska bli helt undebart. Har saknat att få vara ledig bara släppa allt och njuta av att man inte måste bestämma massor bara göra saker. Slippa de vanliga dagsrutinerna för att sedan återgå till dem.
För att kunna få längta efter något, vad kanske jag inte kan säga men bara efter att få sakna lite. Men saknade efter ledighet är alldeles för stor för att det ska kännas bra just nu.

När jag idag tittade ut över klassen såg jag bara trötta, halvdeprimerade och alltmänt slappa människor. Ingen har orken kvar att anstränga sig inför de kommande proven och inlämningarna och när läraren försöker förklara något sitter alla och tittar med ögon formade som frågetecken. Känslan av allt detta är starka tecken på att vi behöver lov, ladda om batterierna för att vara redo och köra nästa termin ut.

Skitsnack något som skett mycket det senaste dagarna och jag fattar verkligen inte hur man kan orka? Jag snackar inte om själv skitsnacket utan om att vara så självgod att man vill sprida ut saker om sig själv. Saker som man sedan vill att andra ska få reda på men låtsas som man kan skylla på någon annan som i fråga inte fattar ett skit! Ett sådant as man kan vara att man snackar skit, men kan personen i fråga ibland vara värd det lilla skitet man snackar när den beter sig som en idiot? Tror sig vara något den egentligen inte är. Jag stör mig! Kan inte släppa det och förstår bara inte hur man tänker när man tror sig så mycket.

Ibland vill jag bara lämna allt komma tillbaka och allt ska kännas bra med mycket lycka och kärlek. Men som sagt var inget i stil med detta kommer i ett brev på posten!