Det unika

Tomma ord, flaska leenden och konstiga blickar. Något man möts av alltför ofta idag. Dessa tomma och falska ord som bara är där för utfyllnad. Klart man ska vara social och trevlig men då ska man vara det med inte bara säga några tomma ord som ligger som en utfyllnad, det känns bara så falskt och meningslöst. Antingen är folk för mesiga och vågar inte vara allmänt trevliga eller så har ingen lust. Känns dock tråkigt för om man tittar i USA är alla så mycket mer trevliga mot varandra, medan här i Svergie kan man inte ge ett leende åt någon utan att det kollar snett på än precis som man kom från Mars.
   Varför ger man konstiga blickar och varför får man ta emot konstiga blickar? Jag kan nog säga att nästan alla har gett någon en konstig blick och fått ta emot en konstig blick. Jag erkänner jag tillhör en av dem som både gett och tagit emot. Men varför gör man det egentligen? Så onödigt, alla är ju unika sägs det och jag tror på det.
   Alla har sin egna lilla detalj som är alldeles perfekt hos just den personen. Man kan inte begära att personer ska vara perfekta för det går inte, jag är det inte, du är det inte, dom där borta är det inte heller. Ingen är det. Så varför låtsas att det går, när ingen kan bli perfekt. Varför inte bara ta vara på de små unika sakerna som finns hos varje person? Låta alla få känna att de på ett eller annat sätt är unika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0