Complaining bitch!
Precis vad jag känner mig som en riktig klagande bitch som aldrig blir nöjd. När jag väl får det bra vill jag ha allt på ett annat sätt. Och vi ska inte ens prata om hur uttråkigt och vanligt allt känns, kom på mig själv igår när jag fick frågan "jaha vad händer i veckan då?" och jag svarar så tråkigt tillbaka "jadu, det vanliga träna, plugga och skolan!". På en skala 1-10 hur tråkigt låter inte det, 20 minst. Men så kommer klagandet in nu då, att jag bara klagar på hur tråkig och vanligt allt är. Tacksam är något jag borde tänka på att vara oftare. Men tyvärr är det så att man vill alltid ha det bättre och att det ska hända saker annars blir man total depp. Men varför? Varför inte bara tacksam för det jag får? Jag blir besviken på mig själv, men kan ändå inte hjälpa att jag vill så mycket mer.
Jag skulle kunna ha en lista enormt lång på vad jag vill göra, tänk att få resa, vinna pengar, träffa massa nya människor, komma på att man har en dåld talang, bara resa ett helt år, plugga utomlands osv. Så mycket jag vill men känns som jag får så lite, fast jag ändå får så mycket.
I complain, even if I get the best!
Men om man ska vara positiv var min helg kanon, en trevlig fredag med återförningsfest för alla nollor och lördagkväll tillbringade jag med min favorit unge, så fort jag ser dig sprider det sig värme och lycka i mig. Tack för att du alltid finns där för mig <3 och för ovanlighetens skulle flöt pluggandet, som Jennifer och jag kom fram till idag man får sina små ryck och man lyckas med att plugga. Vi lever för rycken!
Step one you say we need to talk
He walks you say sit down it's just a talk
He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
You begin to wonder why you came
The fray- how to save a life (acoustic version)
